Du som i ett ärende eller mål om skatt har haft kostnader för ombud, biträde, utredning eller annat som du har behövt för att ta till vara din rätt har rätt till ersättning om dina yrkanden i ärendet eller målet bifalls. Rätt till ersättning för sådana kostnader finns även om ärendet eller målet avser en fråga som är av betydelse för rättstillämpningen.
Ett bolag som hade påförts arbetsgivaravgifter överklagade beslutet och yrkade att beslutet skulle undanröjas. Skatteverket biföll yrkandet. Bolaget begärde ersättning för sina kostnader i ärendet med 443 140 kr. Skatteverket och domstolarna beviljade ersättning med totalt 50 000 kr.
Högsta förvaltningsdomstolen framhåller i sin dom att vid bedömningen av om de kostnader du begär ersättning för är skäliga måste kostnaderna för ditt ombud med mera ställas i relation till det hjälpbehov som du har haft. Vid den bedömningen beaktas omständigheter som skattefrågans svårighetsgrad, utredningens omfattning och det omtvistade skattebeloppets storlek.
Skälighetsbedömningen tar vidare sikte på den tid som har lagts ned och ombudets timkostnad. En förutsättning för att du över huvud taget ska beviljas ersättning är att du har haft de kostnader du yrkar ersättning för. Du kan bli tvungen att styrka dessa med faktura eller kvitto.
När det gäller nedlagd tid för arbete i samband med skriftväxlingen beaktas både omfattningen av och innehållet i dina och Skatteverkets inlagor. Vid bedömningen av om timkostnaden är skälig sker först en prövning om timkostnaden är befogad med hänsyn till ombudets kvalifikationer och skicklighet. Därefter prövas om ditt hjälpbehov motiverar att du anlitat ett ombud med dessa kvalifikationer.
För att Skatteverket och domstolarna ska kunna bedöma vad som utgör skäliga kostnader behöver de få ett underlag från dig där det framgår
Om ett sådant specificerat underlag inte ges in måste det, enligt Högsta förvaltningsdomstolen, göras en sammantagen skälighetsbedömning av hela det utförda arbetet.
I det fall som Högsta förvaltningsdomstolen prövade innehöll underlaget flera brister och det gick därför inte att med det underlaget som grund avgöra om den tid som hade lagts ned i ärendet var skälig. Vid en sammantagen skälighetsbedömning fann Högsta förvaltningsdomstolen att den av underinstanserna beviljade ersättningen framstod som skälig. Högsta förvaltningsdomstolen beaktade vid den bedömningen bland annat innehållet i bolagets skrivelser i ärendet och att samma ombud hade fört bolagets talan i en process om samma frågeställningar för tidigare beskattningsår.
Högsta förvaltningsdomstolen, dom 2019-05-08, mål nr 5868-17
Utgifter för att reparera och underhålla en byggnad får dras av omedelbart. Enligt fast praxis gäller att om en åtgärd medför att byggnaden försätts i ett bättre skick än det ursprungliga, till exempel genom att ett annat och bättre material används, kan rätten till omedelbart avdrag i vissa fall begränsas. Sådana utgifter som inte får dras av omedelbart räknas in i byggnadens anskaffningsvärde och dras av genom årliga värdeminskningsavdrag. Mindre ändringsarbeten kan enligt det så kallade utvidgade reparationsbegreppet behandlas som reparation och underhåll. Utgifter för sådana arbeten får därför också dras av omedelbart.
Ett fastighetsbolag hade i samband med ett upprustningsprojekt av sina hyresfastigheter bytt ut tvåglasfönster med träram mot treglasfönster med aluminiumbeklädd träram. De fönster som satt monterade i byggnaderna var från 1930-talet respektive 1950- och 1960-talen.
I projektet ingick även renovering av badrum, stammar, avlopp, fasader och tak. Bolaget hade begärt att utgifterna skulle få dras av omedelbart vid inkomstbeskattningen, förutom en mindre del avseende badrumsrenoveringarna.
Skatteverket godtog bolagets begäran med undantag för en del av utgifterna för fönsterbytet. Verket ansåg att fönsterbytet visserligen var att anse som reparation och underhåll men att det hade inneburit en standardförbättring i förhållande till byggnadernas ursprungliga skick. Den del av utgifterna för fönsterbytet som ansågs motsvara en standardförbättring uppskattades till 30 procent och omedelbart avdrag för den delen vägrades.
När en fastighetsägare utför arbeten på en byggnad så ligger det, enligt Högsta förvaltningsdomstolen, i sakens natur att detta i regel sker med sådan teknik och med sådant material som är vanligt förekommande på marknaden och därmed lättillgängligt.
För att ett omedelbart avdrag ska begränsas med hänvisning till att en åtgärd har medfört en förbättring i förhållande till byggnadens ursprungliga skick måste det enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening framgå att det rör sig om en mer markant förändring som kan anses förhöja byggnadens värde utöver vad som följer av en ordinär underhålls- och reparationsåtgärd.
Av utredningen i målen framgick, enligt Högsta förvaltningsdomstolen, inte annat än att den förbättring av byggnaderna som bytet av fönstren innebar i form av till exempel högre energieffektivitet och lägre underhållskostnader var en följd av den allmänna tekniska utvecklingen på området. Vid sådant förhållande fann Högsta förvaltningsdomstolen att det inte kan anses röra sig om en sådan förbättring för vilken i stället årliga värdeminskningsavdrag ska göras.
Fastighetsbolaget fick därmed avdrag för utgifterna i sin helhet för fönsterbytet såsom utgifter för reparation och underhåll.
Högsta förvaltningsdomstolen, dom 2019-06-04, Mål nr 2482-2485-18